Kläcka vaktlar del 2

Nehej vi är verkligen inte speciellt bra på att hantera en kläckare! Efter oroligt vankande och väntande kom den stora kläckardagen, det vill säga dag 17, och gick.
Nästa dag jobbade jag och då kläcktes en liten rackare ändå. Dagen därefter ytterligare en. De två flyttades till en kycklingbur efter ca 1,5 dygn, en bur tänkt att kunna härbärgera minst 20 stycken. Lite väl stor för dessa två att skramla runt i men inte så mycket att göra. OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På kvällen dag 19 tyckte vi att vi hörde pip från kläckaren men när vi kikade in genom glaset såg vi ingenting. Till slut var vi helt säkra på att det var någon låt som spelades på radion som hade något ljud som påminde om en kyckling. Men nästa förmiddag hörde vi det igen och när vi försiktigt kikade in genom att öppna locket såg vi ett litet hålslag i ett ägg. Bang ner med locket igen, snurra runt i lite olika trådar där de flesta avrådde från att hjälpa små kycklingar ut. Så det var bara att sätta sig på händerna och under hela dagen lyssna på de hjärtskärande pipen från det lilla ägget. På kvällen konstaterade vi att den pipit i ett dygn och fortfarande var det bara ett pyttehål i skalet. Några personer i de trådar jag läste i mina facebook-grupper var lite mer tillåtande till att hjälpa till visade det sig och till slut stod vi inte ut. Vi petade hål i ägget och fick ut den lilla kycklingen. Den var pytteliten och den vinglade omkring bland alla äggen och såg väldigt klen ut. Vi måste ju vänta på att den torkat ordentligt innan vi kunde ta oss en ordentlig kik men det lilla jag såg kändes inte så lovande. Fötterna såg krokiga ut och den verkade mycket vinglig. Vi bestämde oss för att ta bort den till slut, helt enkelt avsluta dess lidande men när jag tog upp den i handen såg den ändå ganska pigg ut, fötterna lite krokiga men för övrigt helt ok. Så vi ändrade oss igen och lyfte över den till sina syskon. Första dygnet lyfte jag upp den ibland och rätade försiktigt ut de små fötterna och limfritt plåster köptes på apoteket för att spjäla den lilla foten i rätt läge. Men fötterna rätade ut sig av sig själv och så här en vecka senare, skuttar lille Tyson runt med de andra två, mycket mindre men i övrigt helt frisk!OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men vad hade gått fel denna gången? Frågade runt lite bland de mer erfarna och fick till svar alltifrån för varmt, för låg fuktighet eller att vi lyft på locket för ofta.
Den förklaring jag kanske tror på är det var minusgrader när jag plockade äggen och det kanske gjorde att resultatet blev så dåligt.

Men skam den som ger sig, nu ligger 30 nya ägg i kläckaren!

Höns i vårt hus

Så var då köpahöns-dagen inne. Vi var uppe tidigt och satte upp två av sittpinnarna, det skulle egentligen även vara en tredje men vi bestämde att fixa det senare när hönsen var på plats. Städade i deras rastgård och strödde ut gamla torra löv eftersom det blivit så lerigt efter att vi har trampat runt där i ett par veckor nu. Strö på golvet i huset och vattenautomaten påfylld sen begav vi oss.
Vi åkte till ett nytt ställe som ligger lite närmare geografiskt. Men det betydde att jag inte hade en aning om vilka raser som fanns att välja på. Kanske skulle jag komma hem helt utan höns om ingen föll mig i smaken…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Faverolle och i bakgrunden Skånsk blomme

Men väl på plats plockade Höns-Börje fram alla möjliga höns och plötsligt ville jag ha allihop. Jag studsade runt och utbrast, Å så gullig, den vill jag ha! om var och varannan och tog dem sen varligt i famnen och placerade dem i transportlådorna. Var noga med att det skulle vara två av varje ras men till slut övertygade Börje mig om att det inte alls måste vara så, tjejerna är ju jämngamla så de kommer att hålla ihop ändå.

Så därför blev det 2 skånsk Blomme, 2 Brahma, 2 Faverolle, 2 Wyandotte men bara en fröken Maran.

Hemma igen släppte vi ut dem i rastgården och stod sen som paralyserade och tittade på när de försiktigt struttade runt och kollade in omgivningen. Och så förflöt eftermiddagen. Jag gick in och dammsög lite och sen gick jag ut och tittade till hönsen. Hällde upp vatten i skurhinken men kunde inte börja torka golven innan jag sett hur hönsen mådde.

De pickade i sig lite korn, skvätte runt ibland  löven och vågade sig till slut upp på kanten till sandbadet, allihop i en liten skock. Förutom maran-hönan som höll sig lite på sin kant. Vi ställde in mat och även lite rivna morötter och kokt potatis i huset för att locka in dem men ingen av dem kände sig hågad att trippa uppför rampen trots att timmen började bli sen. Till slut fångade vi in dem en och en och lyfte in dem i huset och alla var tämligen lugna och mysiga förutom en av blommehönorna som flaxade och kacklade i högan sky över att ha blivit infångad. Väl inne i huset åt de kvällsmat, vimsade runt och spillde ut men verkade ändå ganska nöjda. Dock visade ingen av dem något intresse av sittpinnarna. Ute i rastgården försökte någon av dem att sitta lite på en gren som låg platt på marken men de knubbiga brahmorna hade ingen teknik och balans alls utan störtade handlöst en centimeter ner i backen igen.

I huset hade M pedagogiskt snickrat en stege som antingen kunde användas att sitta på eller klättra upp till sittpinnarna som lägligt satt placerade över bajsbrädan. Men vår lilla skock burrade ihop sig i ett hörn och ingen verkar fatta att de ska sitta på pinnar och bajsa på en bräda! För att det ska vara enkelt för matte och husse att städa. Googlade detta senare. Dels, hönorna vill inte gå in självmant och hönor sover inte på pinne. Och vips! dök det upp en massa trådar om detta. Man får bära in dem på kvällen och lära dem att sitta på pinne. Någon brukade vänta tills de sov och sen försiktigt placera dem på pinnen och hoppas att de vaknar nästa morgon fortfarande på pinnen. Brahmor kan man inte ha alltför höga förväntningar om.
Vi får ta det pö om pö.