Min sommar

Sommaren drog förbi i svindlande fart och jag kom mig inte för att skriva ett enda inlägg. Nu vill jag ta tag i det igen och en kort uppdatering är på sin plats.

Bikupan är på plats. Det visade sig att vi fått norra Europas snällaste bin (eller egentligen gulligaste drottning, det är hennes gener som bestämmer humöret på resten av gänget). Trots att vi fumlat, varit osäkra och allmänt nybörjaraktiga har vi inte fått ett enda stick. Någon gång har jag haft ett litet surt bi som stilla stått rakt framför min näsa och stirrat mig i vitögat, men jag har alltid vunnit kampen och biet har snällt vikit av från platsen.
Vår ambition har varit att hålla bina vid liv denna första säsong ungefär, så att de producerade 14 kilo honung kändes helt otroligt. Den är len och god och alldeles, alldeles underbar.

Hönsen få nu gå fria i trädgården, bland hundar, katter och folk och det går alldeles utmärkt. Trots att de har fri tillgång till köksträdgård och rabatter så kommer de springande mot mig som galningar när jag går ut i trädgården, tiggandes godis. De flesta värper nu och gulorna har en underbar färg nu när de kan beta hur mycket gräs som de vill. Såklart har alla favoritvärprede, inte ovanligt att de knö ner sig tre stycken samtidigt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och sen kom vaktlarna. Vi köpte voljär, vaktlar och all inredning på en och samma gång. De är inte alls så tama och personliga som hönsen men ändå mysiga på nåt sätt. Och de har värpt jättemycket ägg till oss. Eftersom vaktlar blir könsmogna tidigt och lever ett riktigt turboliv så lever de inte speciellt länge. Våra vuxna vaktlar är nog nånstans mellan 1,5-2 år och beslutet fattades att vi nog skulle försöka kläcka fram några kycklingar i maskin.  Tuppen är väldigt skygg och skvättig och jag litar inte riktigt på att han gör det han ska. Därför placerades drygt 30 ägg i kläckaren med förhoppningen att det i alla fall skulle bli några kycklingar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vaktelkycklingar ska kläckas på dag 17 men dagen kom och gick. Hade väl i princip gett upp när det på morgonen dag 20 satt en liten plutt och pep hjärtskärande bland alla äggen. Jag hade från start sagt, hellre ingen än bara en, och det är så typiskt att det var precis så det blev. Första dygnet tillbringade lille Taylor tillsammans med ett litet gosedjur och sov framför min lilla rougespegel. Jag jagade runt i alla mina FB-grupper efter någon som hade nykläckta kycklingar och fick till slut tag i några som var 1,5 vecka. Blir riktigt rörd över att människor engagerar sig och förmedlar kontakter och är allmänt stöttande. De nya kycklingarna var små men bredvid lilla Taylor, två humlor stor, var de gigantiska. Men trots det var lyckan stor när vi släppte ner styvsyskonen till vår minsting, som snabbt sprang runt med de andra och kröp tätt intill dem under värmelampan.
Har inga bra foton på dem eftersom allt bara blir rött under lampan, det får bli senare.

För övrigt har vi firat bröllopsdag, fotade maken genom champagneglaset en solig eftermiddag i slutet av juli. Bevittnat en fin vigsel mellan min systerdotter och hennes fästman och hälsat på mamma i Häggvik som vanligt.

En bra sommar!

I väntans tider

Inte trodde jag att jag skulle snudd på längta ihjäl mig efter ett gäng bin. Vi har nu gått i bikurs sen i mars. Sen dess har vi gått från totala idioter till kanske en smula mindre okunniga och tanken har slagit mig ett par gånger att detta med biodling nog inte är för oss. Men allteftersom de andra i kursen fått hem sina bin så har suget efter den egna kupan bara blivit större och större.

När vi fick tag i en tjej som kunde sälja oss avläggare (en låda med tio ramar som start till ett nytt bisamhälle) visade sig att hon inte använde den typ av kupa som vi hade tänkt. I stället för lågnormal köpte vi i stället 3/4 Langstroth. De kuporna ser inte riktigt likadana ut som de på bikursen vilket bara det känns lite förvirrande.
Men i väntans tider har vi målat lådor och gjort i ordning vaxramarna och det har på sitt sätt varit mysigt. Nu har vi kört iväg med en av våra lådor dit säljaren sedan flyttar över bina. Och nu är det bara att vänta.biodlare

Foten blir långsamt bättre, jag känner mig oerhört otålig. under dessa 3 veckor börjar kläderna strama betänkligt och min längtan efter en riktigt tröttande långpromenad är enorm.
I dammen simmar numera bara nio fiskar. M grejade med dammen en kväll och kom in och berättade att han klappat blekfisk. Morgonen därpå låg den död på botten. Men får absolut inte klappa fiskar lärde mig en av tjejerna på bikursen men kanske mådde den inte så bra redan innan. Den simmade mest uppe vid ytan och snappade luft och de andra fiskarna undvek den ju. Men läxan att inte peta på dem har vi lärt oss.

Har under våren haft en höna som jag varit lite osäker på. La upp en bild på en av hönsgrupperna och svaret jag fick var att denna höna troligtvis var en tupp! Eftersom grannarna uttryckt ”ingen jävla tupp” så kändes det lite oroligt. Hen är så gullig och tanken på att så här direkt behöva göra oss av med en av dem kändes jobbig. Vi åkte bort över midsommar och när vi kom hem hade hon värpt två ägg! Jag döpte henne till Fiafjompa eftersom hon ligger där alldeles ensam inne i kattburen som fungerar som rede och gör sin grej medans de andra struttar runt ute på gården. När hon är klar går hon ut på trappen till hönshuset och ropar upphetsat och stolt ut händelsen i minst fem minuter. Väldigt gulligt och det är mycket praktiskt för vi behöver inte gå och titta i onödan. Men också lite oroande att de alla nio ska göra på samma sätt efter att de har värpt. Det kommer i såna fall bli ett jäkla liv!


Äggen är vackert ljusbruna men än så länge små, det är liksom inte så mycket mat. Men stor gula och extremt goda.
Brahmahönorna heter numera Rebecka och Fiona och de är väldigt stiliga men fortfarande väldigt klumpiga. När jag sträcker fram handen med frön äter den andra försiktigt ( de som vågar) utom Fiona som hugger åt sig och lämnar bitmärken i min handflata.

Vid kortsidan av gästhuset där hönsgården ligger växte det förut ett ostyrigt björnbärssnår som grep tag i mitt hår och mina kläder när jag trängde mig förbi. När det nu är borttaget har denna förtjusande ros tagit över, vi visste inte ens att det växte en ros där. Hönorna nöjer sig tydligen med att gödsla den och den är helt översållad med knoppar! OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Välkommen sköna Maj

April övergick i maj och alla oförrätter är glömda. Glada och tacksamma strosar vi barbenta runt i trädgården och applåderar nöjt varje litet nytt skott som piggt tittar fram ur marken. Om ett par veckor ojar vi oss igen över att allt fullkomligt exploderar, man hinner ju inte med, varför går alltid våren så fort? Men nu råder förnöjsamhet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hönsen börjar bli vana vid oss och sin nya bostad. Stolt (som den tupp vi inte har) ser jag hur de nu sitter högre och högre på de tillfälliga sittpinnarna vi ställt in. Försöker locka dem med allehanda grönsaker från köket men det gillas inte alls. Men när jag kastar in daggmaskar som jag grävt upp ut lerjorden blir det upphetsad glädjeyra.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Zoki

Zoki (döpt efter en undulat jag hade som barn eftersom hon har en sån burrig undulatlook runt huvudet) står till och med och tigger när hon ser mig med spaden i högsta hugg.
Vår ensamma Maran-höna är döpt till Sana (Skam) för att hon är självständig, modigast och väldigt snygg.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Självständiga fröken maran
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Fröknarna ligger i en hög i dörröppningen och solar

Pratar med henne när jag är inne och pysslar: ”jaså du ska köpa russebuss du Sana. Hur ska du fram 300 000 kr hade du tänkt” och hon lägger sitt huvud på sned och ser ut att fundera över det hela.

M plockade fram en gammal rostig plåt som han tänkte sätta vid hönshuset för att förhindra hönstjuvar från att gräva sig in. Men den blev jag jätteförtjust i så den satte vi i stället som en rundel där vi planterat lavendel och riddarsporre. Lavendeln som vi planterade förra sommaren har inte överlevt så den här gången har vi varit jättenoga med jord, till och med blandat i medelhavsjord.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag passade på att lägga ut en grusgång där vi oftast går till hönsen som varit lerig och ful.
ÄlgDet går framåt med biodlingskursen. Under älghuvudet börjar allt falla på plats. Om maskrosorna börjat blomma till nästa helg ska vi få prova att flytta lådor på ett riktigt bisamhälle. Spännade!

 

Det börjar närma sig

Arbetet går oförtrutet vidare. Påskhelgen bjöd även hos oss på snö och isvindar. Vi klafsade runt i leran med stelfrusna fingrar och tårna som isbitar och stirrade med jämna mellanrum upp mot himlen och undrade vad det egentligen var frågan om?
Hos grannen grävs det för pool och där svors det om möjligt ännu värre när den stora traktorn körde fast och då kändes ju våra problem ganska små.OLYMPUS DIGITAL CAMERA På bilden ser huset helt snett ut men jag tror det beror på vinkeln på kameran.

När det haglade som värst fixade jag lite inomhus och aldrig strålar vårt kök mer än runt påsk!

Så fort ledigheten dragit förbi kom solen tillbaka och temperaturen kröp några grader uppåt. Nu är det bara upploppet kvar. Jag hade tänkt betsa huset mörkbrunt men den färgen var slut så det blev grönt i stället. Men känner mig ändå nöjd med resultatet.

När vi vilade med en kaffe i solen en stund, pratandes lite om vilka grenar vi ska välja som sittpinnar erkände jag tills lut för M något som korsat mina tankar rätt ofta den senaste tiden. Efter att ha lusläst precis allt som finns att hitta om höns på nätet och inte minst om alla hönsägare har jag kommit fram till:

_Detta är nog bara början!

Höns på hjärnan

Tillbaka till soffan under det stora älghuvudet. Tillsammans med oss i biodlingskursen går en mor och dotter och utöver allt bisnack har vi dryftat både högt och lågt och kom till slut in på ämnet höns.
Jag har ju haft höns på hjärnan sen vi fick huset i Smara och tillåtit mig att drömma. Men har samtidigt haft lite frågetecken kring om det skulle fungera för oss.
Dessa damer visade det sig har haft höns i typ 40 år och när jag provade mina farhågor på dem slog de glatt bort dem och sa att det inte var något att oroa sig för, såklart skulle vi skaffa höns!

Så väl hemma igen på eftermiddagen började vi planera. M är faktikst ännu mer otålmodig än jag och började stega upp fram och tillbaka och planerade för att omedelbart åka och köpa virke till hönshuset.


Jag tror ändå på att man ska sova åtminstone en natt på saken och styrde över behovet att fixa  till ett annat projekt. Det gamla skelettet till växthus som flyttats runt på gräsmattan har vi slutligen bestämt oss för att inte plasta in. Istället ska vi flytta jordgubbarna från den gamla soffan och lägga nät över hela huset så det blir ett fint jordgubbshus.
Jag la ut kartonger över gräsmattan och hällde på rejält med flis. Har en stor hög med uppgrävda tuvor som legat och fryst sönder under vintern som jag nu skakar sönder med grepen. Supertråkigt är bara förnamnet men ganska tillfredställande när jag fyllde på lådorna som M snickrat under tiden.

Dagen därpå hade inte suget efter höns stillats en minsta promille. Däremot tänkte vi om lite på placeringen av hönshuset. Björnbäret får stryka på foten, det är ändå så grinigt taggigt. Vi sparar en kvist som kanske kan slå rot någon annanstans. Klätterrosen får växa vidare inne på hönsens innergård.
Följande dagar har ägnats åt att ta reda på allt som hönsen behöver i sitt hus för att trivas och för min del har jag läst på om hönsraser och säkert besökt flera hundra sidor.
Vi gjorde en dagsutflykt till Labbo i Örbyhus och strosade runt bland mängder av höns i alla storlekar och färger. Jag hade tänkt mig en tung, stor ras typ Brahma eller Orpington men väl där var det helt andra raser som lockade. På frågan om det skulle vara någon speciell färg på äggen svarade jag tveklöst nej först. Men sen när jag kom hem med mina nyiköpta ägg i såna härliga fäger börjar jag fundera, kanske ändå…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag är helt snurrig och vaknar flera gånger per natt och kan inte tänka på något annat än höns.

Jo förresten. en annan sak som kom upp på kursen vara att ta sav från björk. Som de totala copycats som vi är åkte vi genast hem och valde ut lämplig björk. Borrade ett 2cm hål och satte ett rör i hålet. Sedan ytterligare ett mjukt rör ner i en petflaska som kilats fast. Detta ska vara fantastiskt nyttigt så nu håller vi en tumme!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA